United States of EMMA

Jag har fått en nemesis i världen. Department of motor vehicles. Idag kom första tårarna.

Jag vet inte ens om jag orkar dra hela historien. Vi kan väl säga som så att de har slarvat bort min körkortsansökan 3 gånger. Imorse gick jag till UPS och faxade dem IGEN. Sen ringde jag 3 gånger för att kontrollera att faxet kommit fram. Var det inte det ena så var det det andra de skyllde på. Nån var på lunch, eller faxleveransen hade inte kommit. När jag ringde kl halv tre så bad de mig faxa igen (varje fax kostar 6 dollar) eftersom faxet ännu inte kommit. Jag frågade varför de inte fått det, eftersom jag fått bekräftelse på att det ska ha levererats. Då fick jag ett surt "vi får så många fax". Utmattad bad jag om en postadress, och kvinnan i telefonen pratade med mig som om jag var dum i huvudet. "det kommer ju ta en vecka". Ja... jag jag väntat i över ett halvår nu, jag kan nog vänta en vecka till. När jag la på grät jag en skvätt av ren frustration. Jag har nog inga fula ord eller svordomar kvar i min vokabulär som jag inte yttrat om denna hellhole till myndighet.

Ledsen och en smula besegrad masade jag mig iväg till UPS för tredje gången på mindre än ett dygn. Den här gången möttes jag av en riktig ängel, Monique. Hon såg direkt min frustration, och när hon såg bokstäverna DMV på mina papper så sa hon bara "I'll take care of this, hun. I know what you're going through". Världens snällaste Monique bjöd på ytterligare ett faxförsök, men även på kopior och kuvert för att posta iväg papprena. Åh! Jag blev nästan rörd! Att det finns så snälla människor! Det jobbar även en man som heter Leo där, som ser ut som en riktig morfar. Han har varit där varje gång jag har varit in. Innan jag gick så gav han mig ett stammis-kort med massa rabatter. Jag tror jag vill bo på UPS tillsammans med Monique och Leo. 


Tack Leo!!