Resan hit
Fick skjuts till Arlanda av mamma och pappa. Jättejobbigt att säga hej då, helt plötsligt var man fem år igen och ville bara stanna kvar hemma och kramas. Men tillslut var det ändå dags att gå på planet. Jag hade blivit lovad att få lite specialbehandling eftersom jag är så flygrädd men det verkade de ha glömt bort. Jag frågade iaf igen vid gaten om det var okej att jag gick på planet nästan först, och fick smita på efter att jag tagit lite najsigt knark inne på en toalett. Jag tycker det allra värsta förutom starten är att gå igenom tunneln som leder fram till planet, men det gick hur bra som helst! Varför har jag inte tagit lugnande innan flyget förut? Efter en stund kom mina stolsgrannar som var ett trevligt par från Norrland. De skulle till North Carolina och tyckte lite synd om mig som var ute och reste alldeles själv. Själva flygresan gick bra, även om landningen i New York var onödigt svajig enligt min mening! Det var inte bara jag som höll i mig kan jag meddela! Continental har riktigt bra underhållning på planet, jag hann inte se alla filmer jag ville- fem plus! Dock minus för den ostigaste maten någonsin. Jag valde att äta kyckling till lunch, i tron om att det var ett nyttigare alternativ än biff… Jo tjena Lena! Panerad, friterad, ostfylld kyckling. Följt av en varm macka som var dränkt i smält ost till mellanmål, och så lite chips som ytterligare mellanmål. Nääh… Var ganska trött på ost och fett sen.
Väl i New York fick jag få igenom imigration, vilket är lite nervöst med visum. Tänk om något är fel och de skickar tillbaka en hela vägen till Sverige liksom??? Det tog tid, men gick bra. Dags att hämta ut bagaget och släpa det bort till nästa incheckning. Det är en vandring på ca 100 meter och är för de flesta inte så märkvärdigt. Men jag kan lova att det är ganska knepigt att transportera sin egen kroppsvikt fördelat på fyra olika väskor. Jag var helt slut efteråt!! Men sen var det bara att hoppa på ett tåg till rätt terminal, vinka till frihetsgudinnan, krångla sig igenom alla 7011 säkerthetskontroller och sen hoppa på nästa plan till Los Angeles. Väl där mötte Emilie och hennes pappa Reije upp mig! Så himla glad att Emilie bestämde sig för att hälsa på just då, och att jag fick bo hos dem! 
På vägen hem från flygplatsen åkte vi till Stranden för att kolla på solnedgången- SÅ fint!
