United States of EMMA

Igår hade jag en sån där riktigt förbaskad skitdag, där bara allt som kunde gå fel gjorde det. Vilket fick mig att längta hem som en galning. Grät en liten skvätt i biblan. Men det gav mig även lite jädrar annamma att skälla ut den där skithögen i min projektgrupp. Tror alla i gruppen har känt samma sak, bara att ingen vågat säga nåt. Så när han började gnälla massa 20 minuter innan vi skulle redovisa sa jag att antingen så kan någon annan ta hans del av redoviningen, eller så får han "get it together". Kändes skitskönt och jättejobbigt. Jag gillar inte att skälla på folk. Men de andra sa efteråt att det var bra. Och han blev jäkligt ställd, han är nog inte van att folk säger emot honom, speciellt inte "psykologistudenter som är under hans intellektuella nivå" (yes det var DEN killen).