United States of EMMA

Idag hände det igen. Kulturkrock. Fast skillnaden mot igår var att idag blev jag riktigt ledsen. Eller upprörd åtminstone. Idag handlade en av mina föreläsningar om utvecklingspsykologi och föräldraskap.

Efter ett tag frågade föreläsaren hur många i klassen (ca 500 pers) som blivit agade när de var små. Jag satt på andra raden så jag såg inte hur många som räckte upp handen, men blev ganska paff när jag såg många händer på den enda raden framför mig. Jag antog att det inte skulle vara någon som räckte upp handen. När föreläsaren konstaterade att det var "nästan alla" satt jag bara och gapade. Jag blev riktigt chockad, och min kompis som satt bredvid mig undrade vad som hänt. Sedan säger läraren något i stil med att "hade vi varit i Sverige skulle ni inte se en enda hand" och då fattade han nog. Jag tyckte det var jättejobbigt att sitta och lyssna på hur de tycker att det är en normal del av barnuppfostran att SLÅ sina barn. I ett modernt land. Nu berättade föreläsaren att det inte är bra att slå barn och att de kan få psykiska störningar av det, så "man kan ju tänka på att inte slå dem så mycket". Fruktansvärt!! Jag blev riktigt upprörd och förbannad.


På måndag är det jag som är svennebanan och presenterar en artikel om att Sverige var det första landet i världen att förbuda barnaga på diskussionsklassen.