United States of EMMA

Ja.. vad ska man säga egentligen? Klippningen var verkligen en berg och dalbana!! Salongen var verkligen fräsh och fin, så det kändes bra. Visste ju inte vem som skulle klippa mig, så medan jag satt och väntade försökte jag spana ut några stycken som jag hoppades på. Man siktar ju in sig på dem som ser piffigast ut och är snyggast i håret, då kan det ju inte gå fel.. tänker jag mig i alla fall.

Hur som helst, det var inte en av de piffigaste jag kom till. Nej hon var nog opiffigast av alla faktiskt. Men jag var ändå vid gott mod! Berg och dalbanan var på väg uppåt när hon inleder med att ge mig massage (såååå skönt!) och tvätta håret. Allt frid och fröjd. Sen ska hon börja klippa. Je-sus.

Hon börjar med att göra en mittbena. En MITTBENA! Jag får lite småpanik men tänker att jag avvaktar och ser vad som händer. Så börjar hon dela upp håret, typ som att hon ska börja klippa, bara att hon inte klipper. Utan nej hon fortsätter stå och dela upp det i olika stora delar och ser lite skeptisk ut. För de som inte vet det så har jag hår som ett får ungefär. Det är hur mycket hår som helst. När Pernilla klipper mig tar själva klippandet en timme minst. Den här bruden klipper ungefär tre klipp i bak, och tre klipp på ena sidan. Den andra tror jag hon glömde? Samtidigt som hon ser jävligt osäker ut för varje klip hon gör.

Jag kämpar för att inte börja hyperventilera. Ser framför mig Pernilla som är så noga och klipper slinga för slinga. Ser även framför mig hur jag hysteriskt ringer mamma och ber henne boka en tid med vem som helst på Min frisör.

Så säger frisören tillslut (när hon klippt ungefär en åttondel av mitt barr) att hon tänker torka håret innan hon klipper upp det. Phew. Så hon tänker åtminstonde klippa mer! Och då frågar hon även var jag vill ha benan. Vi är på väg uppåt igen!!

När hon väl fått kalufsen torr börjar hon klippa lite mer och det börjar kännas bra. Men jag kan samtidigt inte låta bli att vara bekrymrad över att hon inte alls har samma teknik som pernilla, och att hon frågar mig hur hon ska göra. Hallå? Jag är väl ingen frisör? Pernilla frågar också, men sen vet vi ju båda två att hon vet bäst. Hon kommer med förslag på vad som är snyggast. Men här var det tydligen jag som var experten? Ingen styling på det utan vips var jag klar. Men jag kände mig ändå ganska lättad när jag gick därifrån. Inte bra, men ingen superkatastrof.

När jag kom hem var det bara till att platta, platta, platta. Och då upptäcker jag att håret är ganska slaktat här och var. Usch jag blir lite halvt gråtfärdigt bara jag tänker på det. Men det går att ordna. Hår växer. Jag åker hem i jul, förhoppningsvis finns det någon som har tid med mig då. (kan nån hjälpa mig boka tid?)

Ja. Så vi kan väl säga såhär. Summa summarum överlevde jag och håret. Men jag går nog inte tillbaka dit.

Nu ska jag snart gå på Harry Potter premiären! Sjukt taggad!