Aj aj aj!!
Igår på väg till bion var jag med om en liten olycka. Men no worries, det var en "singelolycka" så det är inte någon som kommer stämma mig ;)
Vad som hände var att jag ledde min cykel längs med en stenmur. Något måste ha buktat ut från muren, för helt plötsligt fastnar jag med pekfingret mellan muren och cykelstyret. Resultatet är att nageln slits av ungefär från mitten. Och nu har jag alltså nerklippta naglar, så det var inte det "vita" på nageln som gick av, utan nu pratar vi det som sitter fast i fingret.
SMÄRTA NÅT SÅ IN I HELSKOTTA!!!
Med risk för att låta överdramatisk så kan jag faktiskt inte komma på när jag haft så ont sist. Hela fingret dunkade. Vi fortsatte gå i alla fall, men efter ca 50 meter hade jag börjat kallsvettas och fått yrsel så jag fick lov att sätta mig på en bänk. Kände mig som att jag skulle svimma eller kräkas. Jag vet, det låter skitfånigt över en nagel, men jag blev heeelt väck! Vågade inte titta på fingret för att se vad som hänt, kände på mig att det såg gojsigt ut. Men jag lyckades ändå få en skymt av den saknade nageln och blodet. Som många vet klarar jag inte av att se blod. Alls. Det hjälpte inte direkt mitt illamående. Jag hann ju tänka en hel del medan jag satt där. På stelkramp och infektioner och annat.
Gick ändå hyfsat bra efter att jag suttit en stund på bänken. Jag gick för att leta reda på mina kompisar i kön (som sträckte sig runt hela kvarteret) och Åsa gick för att hämta ut sin biljett. När jag fick syn på Tiffany och hon frågade vad som hänt kom chocken och jag bröt ihop som ett litet barn. Fan att man aldrig kan vara cool!
Vi letade i alla fall upp en restaurang där vi fick is och vatten och kunde tvätta rent. (Tiffany fick sköta tvättandet och berätta för mig hur det såg ut, jag fixade fortfarande inte att kolla). När det var klart fick vi ett plåster att sätta på, och töntigt nog kändes det mycket bättre då. Då slapp jag åtminstone se eländet!!
Idag är jag bara lite öm i fingret, men jag vågar inte ta av plåstret för att kolla hur det ser ut..
Vad som hände var att jag ledde min cykel längs med en stenmur. Något måste ha buktat ut från muren, för helt plötsligt fastnar jag med pekfingret mellan muren och cykelstyret. Resultatet är att nageln slits av ungefär från mitten. Och nu har jag alltså nerklippta naglar, så det var inte det "vita" på nageln som gick av, utan nu pratar vi det som sitter fast i fingret.
SMÄRTA NÅT SÅ IN I HELSKOTTA!!!
Med risk för att låta överdramatisk så kan jag faktiskt inte komma på när jag haft så ont sist. Hela fingret dunkade. Vi fortsatte gå i alla fall, men efter ca 50 meter hade jag börjat kallsvettas och fått yrsel så jag fick lov att sätta mig på en bänk. Kände mig som att jag skulle svimma eller kräkas. Jag vet, det låter skitfånigt över en nagel, men jag blev heeelt väck! Vågade inte titta på fingret för att se vad som hänt, kände på mig att det såg gojsigt ut. Men jag lyckades ändå få en skymt av den saknade nageln och blodet. Som många vet klarar jag inte av att se blod. Alls. Det hjälpte inte direkt mitt illamående. Jag hann ju tänka en hel del medan jag satt där. På stelkramp och infektioner och annat.
Gick ändå hyfsat bra efter att jag suttit en stund på bänken. Jag gick för att leta reda på mina kompisar i kön (som sträckte sig runt hela kvarteret) och Åsa gick för att hämta ut sin biljett. När jag fick syn på Tiffany och hon frågade vad som hänt kom chocken och jag bröt ihop som ett litet barn. Fan att man aldrig kan vara cool!
Vi letade i alla fall upp en restaurang där vi fick is och vatten och kunde tvätta rent. (Tiffany fick sköta tvättandet och berätta för mig hur det såg ut, jag fixade fortfarande inte att kolla). När det var klart fick vi ett plåster att sätta på, och töntigt nog kändes det mycket bättre då. Då slapp jag åtminstone se eländet!!
Idag är jag bara lite öm i fingret, men jag vågar inte ta av plåstret för att kolla hur det ser ut..
Kommentarer
Postat av: Elin
OHH jag skulle varit med....
Postat av: Brinkis
men usch, jag får lite blodsmak i munnen och mår lite illa faktiskt. sjukt hur man kan sympatisera med någon!!
Hoppas filmen fick dig att må lite bättre sen!
Trackback
