Första kvällen
Direkt efter min tenta i torsdag körde vi ner mot LA. Eller nej, så var det ju inte. Åsa den stackarn hade glömt att stänga av lysena på bilen tidigare under dagen så bilen startade inte. Typiskt. Och lite panik. Vem känner vi som har startkablar? Vi ringer Åsas vän Pancho. Han ska precis gå in och skriva en final och kan inte komma. Jag ringer Emilio. Fullträff! Han har kablar och kommer över direkt. Men ingen av oss är helt säkra på hur man gör egentligen. Åsa springer in och googlar, Emilio testar lite på måfå och jag är övertygad om att vi alla kommer att dö. Men det gick bra tillslut ändå, och vi kom iväg! :) Vi fick sova hemma hos Emilies pappa i Santa Monica, och på morgonen efter fick vi skjuts till flygplatsen. Guld värt!
Första kvällen när vi kom fram var det inte helt lätt att hitta fram till hotellet. Vi hoppade på tunnelbanan och åkte och åkte och åkte. Tillslut var det vår hållplats.. och vi svischar förbi!! Waah?? Vad gör vi nu??? Vi hoppade av för att inte komma FÖR långt bort från dit vi skulle. Vi kommer upp i Harlem. Där det var mörkt. Irrar omkring lite och försöker orientera oss, innan vi beslutar oss för att hoppa in i en taxi. Harlem är nog den enda stadsdelen på Manhattan som jag tycker är lite läskig, så jag ville inte gärna stå där och se vilsen ut!
Efter lite dividerande med taxichauffören kom vi i alla fall fram till hotellet på Upper west side. I foajen spelade de hög musik och väggarna var målade i knalliga färger. Classy? Ehh nej. Vi hade varit lite oense om boende innan, Åsa ville bo på hostel och jag på hotel, så vi gick halva vägen var. Ett billigt hotell. Och rummet var.. tjaa.. vad ska man säga..? Spartanskt? Fyra (mintgröna) väggar och en våningssäng. Inget mer. Ingen stol, ingen spegel, inget badrum. Nada. Men det fanns badrum ute i korridoren som man delade med fyra andra rum. Ungefär så långt man kan komma från fyrstjärniga Bentley hotell som Elin och jag bodde på förra året. Men jag måste säga att det ändå fyllde sin funktion. Vi bara sov där och det funkade. Det var tyst och lugnt. Vi gick alltid upp först och hoggade duschen så det var inte många gånger vi fick vänta på den. Helt okej budgetaternativ, men jag vill nog inte bo där nästa gång jag åker till New york.
När vi lämnat av väskorna på rummet åt vi middag på Upper west side innan vi åkte in till Times square och kikade runt lite. Sen begav vi oss vidare till Grenwich village och gick på en musikbar där tydligen Bob Dylan brukade spela.
Flygplatsfrukost à la Emma.
Alkoholfri drink till mig!
Första kvällen när vi kom fram var det inte helt lätt att hitta fram till hotellet. Vi hoppade på tunnelbanan och åkte och åkte och åkte. Tillslut var det vår hållplats.. och vi svischar förbi!! Waah?? Vad gör vi nu??? Vi hoppade av för att inte komma FÖR långt bort från dit vi skulle. Vi kommer upp i Harlem. Där det var mörkt. Irrar omkring lite och försöker orientera oss, innan vi beslutar oss för att hoppa in i en taxi. Harlem är nog den enda stadsdelen på Manhattan som jag tycker är lite läskig, så jag ville inte gärna stå där och se vilsen ut!
Efter lite dividerande med taxichauffören kom vi i alla fall fram till hotellet på Upper west side. I foajen spelade de hög musik och väggarna var målade i knalliga färger. Classy? Ehh nej. Vi hade varit lite oense om boende innan, Åsa ville bo på hostel och jag på hotel, så vi gick halva vägen var. Ett billigt hotell. Och rummet var.. tjaa.. vad ska man säga..? Spartanskt? Fyra (mintgröna) väggar och en våningssäng. Inget mer. Ingen stol, ingen spegel, inget badrum. Nada. Men det fanns badrum ute i korridoren som man delade med fyra andra rum. Ungefär så långt man kan komma från fyrstjärniga Bentley hotell som Elin och jag bodde på förra året. Men jag måste säga att det ändå fyllde sin funktion. Vi bara sov där och det funkade. Det var tyst och lugnt. Vi gick alltid upp först och hoggade duschen så det var inte många gånger vi fick vänta på den. Helt okej budgetaternativ, men jag vill nog inte bo där nästa gång jag åker till New york.
När vi lämnat av väskorna på rummet åt vi middag på Upper west side innan vi åkte in till Times square och kikade runt lite. Sen begav vi oss vidare till Grenwich village och gick på en musikbar där tydligen Bob Dylan brukade spela.
Flygplatsfrukost à la Emma.
Alkoholfri drink till mig!
Kommentarer
Trackback
